Jag gillar dom för att vi alla är en del av ett medvetet kollektiv, för att jag aldrig vandrat i deras kängor och för att jag undviker att dömma dom som bara är en spegling av mig själv.
Sedan finns det dom som jag tycker om. En del bara lite grann och andra väldigt mycket. Hon som spelar i ett band och har mjuka händer och varma ögon och len röst, hon tycker jag väldigt mycket om. Eller hon som kommit på att hon har en talang hon vill utforska. Hon skulle jag vilja lära känna lite bättre. Och så hon som älskar herrkostymer, hon är en pärla som jag blir glad av.
Och igår dök hon upp. Pärlan.
I rättan tid. När jag var som mest stressad och inte i harmoni och allt det där. Då kom hon och förgyllde sin tid med min. Och så köpte hon en sak. En finfin cykelväska från 50-talet som hon
numera cyklar omkring med på sin fina cykel.
Jag blir alldeles varm inombords av tanken.
Och så er som jag älskar. Som inte behöver beskrivas eller namnges eller någonting. För att det vi har är hemligt och heligt och privat och någonting som bara vi har. Och det finns inga ord och det behövs inga ord. Och när jag skriver om det här så blir jag alldeles pirrig och tårögd. För det är så vackert och så stort och så odödligt och så hjärtskärande.
Och alldeles alldeles underbart.
Åh, du skriver så vackert. En dag vill jag uppsöka din butik i göteborg. Men då måste jag förstås skaffa en massa pengar så jag kan köpa fina klänningar! För fina klänningar är finast! Jag älskar klänningar.puss.
SvaraRaderaPuss puss Lisa! Du är varmt välkommen till butik och Göteborg när du vill och jag kan bara hålla med, fina klänningar är finast!
SvaraRadera