söndag 17 januari 2010
Till farfar
Något måste bli sagt. Och det i detta nu. Imorgon kan vara för sent. 88 år och hela livet bakom sig. Det finns inga ord för vad du har gjort för mig. Minnen bär jag med mig. Som du planterade. Det går inte en dag utan att jag tänker på lukter som vi luktat, ljud vi lyssnat och bilder vi skapat. Hud mot hud som ett tack för alla fina stunder.
Och så den där kvinnan. Mary. Som gör något med mig. Något stort. Vackert. Och viktigt.
Och han. Som låter henne inta rampljuset. Och liksom bara fyller i. En rörelse i fokus.
Och jag som inte kan se mig mätt.
Musik: U2 och Mary J Blidge One
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar