
Den där geggamojan vill inte ge vika men jag skriver ändå. Jag orkar inte vänta på inspiration. Jag skulle behöva gråta. Det skulle göra mig gott. Jag inväntar bloggaren, livskamraten och vännen. Och alla tårar som jag annars är så bra på att framkalla. Jag sinar i det där plötsliga stoppet som drabbar mig ibland. När inget vill ut och inget vill in. Stillhet skänker ingen ro. Du är dålig på att drömma sa han. Jag vände bort de blå för att i nästa sekund fånga upp de bruna. Du kloka man som skänker mening i varje mening.
För övrigt en vansinnigt lyckosam dag på loppis resulterade i vansinnigt snygga kläder. Till ingen annan än mig själv. Och så kom hon förbi. Som blev träffad av blixten och reste sig lika snabbt. Denna vackra kvinna som förbryllar förvånar och förgyller. Med varje andetag.
Låt det vara låt det bli.
Fotograf: Lilya Corneli
De vackraste orden från vackraste kvinnan.
SvaraRaderaTrolleri!<3
Magi! I en liten ask. På natten tänker jag på dig. Min kära. Sov gott.
SvaraRadera