Reträtt

Gåshudsarmar och en enorm lycka över att vi är några stycken som trampar vidare drabbade mig hårt i kväll. Bildena från Haiti svämmar över och tar över på cellnivå och jag bockar och bugar och går i reträtt. Plötsligt känns det som om allt jag aldrig sa ska bli sagt och klappar och kramar ska delas ut om än mer nu. Och fortsätt titta. Se in i människors förtvinade själar och så saftiga frukter långt där inne.

Och så tar jag tillbaka allt jag sa över några glas vin igår kväll. Om att låta alla svårflörtade själar vara ifred. Jag tänker fortsätta skala av de där isblocken som omger många medmänniskor. Lysa lite extra med värmelampa. Jag vägrar tro att det inte finns något smarrigt där innanför. Som vill ut.

Medan vi lever.