Ett lyckat mingel hos kvinnan på bilden resulterade i en fin vintage-klänning från Jenny Widing. Den var liten. Den var mycket liten. Så liten att jag knappt kan andas och nästan inte äta. Men vad gör det när den satt som formgjuten över min lilla kropp. Och faktum är att jag funderade på att köpa den redan på förra minglet på Drömma . Dessutom var den ett litet fint tröstköp då klänningen jag hade sett ut på Mon Chéri redan var såld.
Hälsar en fattig kvinna som uppenbarligen försöker hitta anledningar för att få köpa sig ännu en fin klänning från förr.
Fotografi: DRÖMMA
Åh vad jag är nyfiken på den klänningen :-)
SvaraRaderaKram
Hej Mimmi!
SvaraRaderaÅh ja ja, sakta i backarna. Efter ett antal pepparkakor under kvällen kanske det dröjer innan den kommer på igen.
Eller som Pia sa: Du får väl banta?
Katti: Hon ska inte banta.
Och nu säger jag, jag småbantar hela tiden och tur är väl det när man hittar så fina vintage-klänningar i yttepytte små storlekar.
Puss!
Den där klänningen stod det ju Linda på från första början! :)
SvaraRaderaJo, men jag vet. Om det inte bara hade gjort så ont i plånboken varenda gång man köper sig en klänning. Men det spelar förresten ingen roll. Jag tänker fortsätta att köpa mig fina klänningar. Punkt slut.
SvaraRadera