Till en vän

Jag tänker på hon som kanske miste en vän ikväll. Och på han som låg livlös ensam och frusen en vecka i vatten innan någon hittade honom. Och på alla dom andra som just nu ska försöka hantera känslor i kaos. Människor som bär på knivskarpa minnen som är så nära att man nästan kan ta på dom. Bilder som idag gör ont men som imorgon kommer att vara betydelsefulla för dom som blev kvar.

Det är först när vi utsätts för den här obeskrivliga smärtan av sorg som vi inser hur viktig närvaro är. Det är minnet av dom små små obetydliga detaljerna som gör att vi orkar leva vidare. Jag vågar påstå att det är först när närvaron människor emellan är total som vi verkligen kan sörja. För vad finns det annars att längta efter. Om vi inte har förmågan att vara närvarande i våra relationer.

Jag stöter på människor dagligen som själlöst irrar omkring i självbekräftelse. Det är en sorglig syn. Vad ska dessa själar leva på den dagen när nära och kära har vandrat över regnbågen. Det är då och verkligen då vi behöver ta fram våra minnen. För att på så sätt leva vidare tillsammans. För vad är ett minne värt om det är vagt och utsuddat. Inte mycket. Och hur värdefull är en relation egentligen om vi inte har förmåga att fullkomligt ta in en annan människa.

Minnen är fantastiska. Och ingen annan än du själv har tillgång till dom. Minnen gör att vi kan leva med hundratals män samtidigt och ändå bara vara gift med en. Vi kan välja och vraka i relationer och situationer. Drunkna i vilka ögon vi vill. Lukta oss fram till ett rum som ingav trygghet för en evighet sen. Smaka på den där fantastiska hemlagade glassen årgång 1994 och känna beröringen av en hand som kallnat.

Närvaro skapar minnen som gör att jag aldrig behöver känna mig ensam den dagen jag blir ensam.

Ensam.

Tori Amos - Gold Dust - lyrics