När kroppen skriker efter naturupplevelser går tankarna till röda rostiga lockar. Rött piggar upp och förför en frusen själ i novembermörker. Jag var röd en gång. Många år. Med röda rostiga lockar. Som blev svarta. Minnen om rött värmer och håller om. Lindar in och stryker med.
Och hennes gröna möter mina blå i rött.
Ett blodrött möte.
Den där hårfärgen var ju HELT underbar. Så skulle jag vilja att mitt hår såg ut. grr.
SvaraRaderaLjuvlig färg, tror dock att jag bör avstå...;-)
SvaraRaderaHmmm, en röd dag? Jag vet inte, är det en röd dag alltså? Hmmm, passade inlägg på ett rött inlägg! Jag tror vi har öppet som vanligt. Ska kolla med Andreas. Kram!
SvaraRadera