fredag 16 oktober 2009
Om ett inlägg
Jag skrev och som försvann och som aldrig mer kommer tillbaka. Mina ord. Älskade ord. Kommer aldrig åter.
Och inte heller hon. Som vandrade vidare. Utan att ta farväl.
I sången kommer jag henne nära. När saknaden efter hon som aldrig fanns gör sig påmind. I svåra tider. När kärleken prövas. Lite till. När man träffar människor med hjärtan av guld.
Då smeker hon min spröda kropp. Med sin sammetslena röst.
Älskade Emmylou.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar