Om en söndag

Jag tänker på döden. Och det gör inte ont. Jag tänker på döden. Som en del av livet. Och det känns befriande. Ända sedan jag var en liten flicka har döden funnits där för mig. Vi vandrar hand i hand. Jag och döden.

Närvaro i död är viktigt för mig. Lika viktigt som att andas. Den hjälpte mig när min mamma dog och den kommer att hjälpa mig när älskade vandrar över regnbågen.

Döden är vacker. Som livet. Döden gör mig levande och närvarande i liv.

Nu ska jag spela en sång för er.

Om kärlek. Om en kvinnas kärlek för sin man.

Om de små knappt märkbara tingen du gör som får mig att dö i liv och se liv i död.




The Song of Solomon
The song of everyone
Who walks the path
of the solitary heart
The soul cries out
Hear a woman singing

Don´t want your bullshit, yeah
Just want your sexuality
Don´t want excuses, yeah
Write me your poetry in motion
Write it just for me, yeah
And sign it with a kiss

Mmm, just take any line
"Comfort me with apples
For I am sick of love
His left hand is under my head
And his right hand
Doth embrace me"
This is the Song of Solomon
Here´s a woman singing

Don´t want your bullshit, yeah
Just want your sexuality
Don´t want your excuses, yeah
Write me your poetry in motion
Write it just for me, yeah
And sign it with a kiss

And I´ll do it for you
I´ll be the rose of Sharon for you
I´ll do it for you
I´ll be the Lily of the Valley for you
I´ll do it for you
I´ll be Isolde or Marion for you
I´ll do it for you
Ooh I´ll come in a hurricane for you
I´ll do it for you
A wop bam boom

Don´t want your bullshit, yeah
Just want your sexuality