Ett gott glas rött är inte dumt på lördagkvällen för en numera hårt arbetande kvinna som jag.
Men så har det inte alltid varit.
"Tänk att i 10 års tid intog hon horisontalläge" skulle säkert någon säga. Någon annan kanske skulle skaka lite försynt på huvudet, klia hårbotten lite nervöst samtidigt som munnen så där fånigt ihopsnärjd skulle undra "Ja, vad gjorde hon under alla dessa år egentligen. Det blev visst aldrig något med henne och jag har hört att hon hade lite trubbel med nerverna också."
Bla. Bla. Bla.
Trubbel med nerverna. Å så sant. Men tacka fan för det.
Så står jag här nu.
Indränkt i stad i ljus.
Med en kvinna som under alla dessa år har visat mig vägen till kvinnornas kvinna. Med en man som med sin kvinnlighet så fint guidar mig genom velour. Och med en himmel som lyfter mig upp. Upp.
Men inte till dig.
För nu vet jag. Att att din kärlek är värd mer än hon ovan molnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar